Coach
Jag går hos en coach som är fantastisk för mig och har hjälpt mig mycket till att finna mig själv. I dag var jag där och mina bröstsämrtor som jag haft ett tag lugnade sig avsevärt!
Det är så jävla svårt med så mycket smärta och ilska inom mig att jag har inte vetat vart jag ska göra av den...
Jag börjar faktiskt förstå nu att JAG kan välja att inte ha det inom mig.
Fantastiskt.
Det är så jävla svårt med så mycket smärta och ilska inom mig att jag har inte vetat vart jag ska göra av den...
Jag börjar faktiskt förstå nu att JAG kan välja att inte ha det inom mig.
Fantastiskt.
Diagnos
För några år sen fick jag diagnosen AD-HD och det kändes som ett nederlag, men också en enorm glädje. Ett nederlag för att jag mer eller mindre inte direkt "trott" på dessa diagnoser, utan att det var ett sätt att bortförklara "dåligt uppförande" eller "låg självkänsla".
Jag hade fel!
Jag skiter i vad diagnosen kallas och att en del tycker att man får en "stämpel" och precis som jag tänkte innan att det var något påhittat, kan diagnostiseringen hjälpa mig till att leva ett "normalt" liv med medicinering och samtalsstöd, så får andra tycka och tänka va fan de vill!
Glädjen jag kände var att jag på något sätt fick en förklaring till mitt ibland helt sjuka beteende, jag var inte ensam om detta. Jag har träffat en hel del människor med diagnoser genom mitt jobb och det var så det helt plötsligt slog mig att va fan; jag är ju också sådär!
Det är inte lätt att erkänna för sig själv och jag har förnekat och skyllt på andra hela mitt liv, men nu fick det vara slut med detta, för jag mådde inte bra i varken själ eller kropp!
Jag har levt destruktivt länge, med olika missbruk och har inte förstått varför...nu har jag i alla fall nån slags förklaring och det är ingen annan än jag som kan ta tag i det och gå vidare och förlåta mig själv.
Det är ett helvetesjobb och banne mig inte lätt att blotta min själ och det gör ont!
Det som är svårt är att (nu) få andras förståelse och särskilt svårt att förklara för de närmaste att jag aldrig gjort eller sagt saker för att såra, utan kanske för att skydda mig själv. Jag har dålig självkänsla (men bra självförtroende) och det har varit lätt att skylla på andra, för att söka bekräftelse.
Jag vet att det kan uppfattas som en dålig bortförklaring, men det är väl aldrig försent att ändra sig!
Jag är så enomt glad att jag är på rätt väg och att kanske också jag kan leva ett "normalt" liv!
Jag hade fel!
Jag skiter i vad diagnosen kallas och att en del tycker att man får en "stämpel" och precis som jag tänkte innan att det var något påhittat, kan diagnostiseringen hjälpa mig till att leva ett "normalt" liv med medicinering och samtalsstöd, så får andra tycka och tänka va fan de vill!
Glädjen jag kände var att jag på något sätt fick en förklaring till mitt ibland helt sjuka beteende, jag var inte ensam om detta. Jag har träffat en hel del människor med diagnoser genom mitt jobb och det var så det helt plötsligt slog mig att va fan; jag är ju också sådär!
Det är inte lätt att erkänna för sig själv och jag har förnekat och skyllt på andra hela mitt liv, men nu fick det vara slut med detta, för jag mådde inte bra i varken själ eller kropp!
Jag har levt destruktivt länge, med olika missbruk och har inte förstått varför...nu har jag i alla fall nån slags förklaring och det är ingen annan än jag som kan ta tag i det och gå vidare och förlåta mig själv.
Det är ett helvetesjobb och banne mig inte lätt att blotta min själ och det gör ont!
Det som är svårt är att (nu) få andras förståelse och särskilt svårt att förklara för de närmaste att jag aldrig gjort eller sagt saker för att såra, utan kanske för att skydda mig själv. Jag har dålig självkänsla (men bra självförtroende) och det har varit lätt att skylla på andra, för att söka bekräftelse.
Jag vet att det kan uppfattas som en dålig bortförklaring, men det är väl aldrig försent att ändra sig!
Jag är så enomt glad att jag är på rätt väg och att kanske också jag kan leva ett "normalt" liv!
Kaos
Oj, det var några år sedan jag bloggade... Genomgår en stor förändring i mitt liv och det är nu dags att välja; vill jag leva i Kaos eller i Lugn Och Harmoni? Lätt val för de flesta i både tanke och utförande kanske, ett svårt val för en del, inte i tanke men väl i utförande.
Jag har under hela mitt liv levt i Kaos (i mitt inre). med allt det nu innebär. Det har kanske inte alltid registrerats av andra, mer än att jag har ett jävla humör, stönig och kan verka helt omöjlig! Jag har ständigt undrat "va fan är det för fel på mig?", eller kanske "vilka jävla idioter och svin alla andra är!" Inte helt lätt att sakta börja upptäcka att "alla andra" inte är idioter och svin, utan det kanske är jag...krasst sagt.
Det är inte en lätt upptäckt och jag har alltid (försökt) vara stark och tänkt att det löser sig! Det gör det sällan..., inte av sig självt i alla fall.
Min väg till ett liv i Lugn Och Harmoni är förmodligen jävligt lång och kämpig, men är man så inåt helvete stönig som jag, så jävlar i mig ska det gå!
Jag har tänkt använda mig av bloggen för att skriva av mig allt jävelskap och jag har ett enormt behov av att prata och för att skona mina närmaste, så skriver jag av mig också!
Återkommer...
Jag har under hela mitt liv levt i Kaos (i mitt inre). med allt det nu innebär. Det har kanske inte alltid registrerats av andra, mer än att jag har ett jävla humör, stönig och kan verka helt omöjlig! Jag har ständigt undrat "va fan är det för fel på mig?", eller kanske "vilka jävla idioter och svin alla andra är!" Inte helt lätt att sakta börja upptäcka att "alla andra" inte är idioter och svin, utan det kanske är jag...krasst sagt.
Det är inte en lätt upptäckt och jag har alltid (försökt) vara stark och tänkt att det löser sig! Det gör det sällan..., inte av sig självt i alla fall.
Min väg till ett liv i Lugn Och Harmoni är förmodligen jävligt lång och kämpig, men är man så inåt helvete stönig som jag, så jävlar i mig ska det gå!
Jag har tänkt använda mig av bloggen för att skriva av mig allt jävelskap och jag har ett enormt behov av att prata och för att skona mina närmaste, så skriver jag av mig också!
Återkommer...
Välkommen till min nya blogg!
En blogg som handlar om livet i Kaos och vägen till ett liv i Lugn Och Harmoni
